Vad är egentligen smärta / värk?

SmärtimpulsSmärta och värk är ett ämne som någon gång drabbar oss alla, i större eller mindre utsträckning. En del får bara ont någon enstaka gång, på grund av saker som är ofarliga och övergående. För andra blir värken en daglig plåga man tvingas leva med, vare sig man vet orsaken till den eller ej.

Att drabbas av värk kan göra den mest aktiva person i princip stillasittande, och en i vanliga fall energisk person kan bli trött och irritabel. Just denna aspekt av smärta blir ofta förbisedd, att värk påverkar ens personlighet och sociala liv. Man blir tvungen att tacka nej till saker man gärna skulle ha gjort annars och kan ha svårt att hålla humöret uppe.

Även om smärtan sällan är någonting man önskar sig, kan den faktiskt bidra med någonting positivt också. Den kan hjälpa en att bli mer uppmärksam på de egna behoven, såväl de fysiska som de psykiska. Om man inte kunde känna smärta hade det varit mycket svårare att bli medveten om att kroppen blivit skadad. Det är lätt att känna sig frustrerad av värken – den kanske till exempel har tvingat en att lägga av med någon omtyckt aktivitet – men man får försöka att ändå se det ljusa i tillvaron. Hoppet är inte ute för att man har ont.

Varför får man ont?

Men vad är då egentligen smärta? Varför får man ont? Man brukar säga att smärta och värk är en skyddsmekanism, eller en slags varningssignal för att få oss att undvika ytterligare skada. Själva fenomenet är ganska komplext, och väldigt subjektivt: ingen annan vet hur ont man faktiskt har.

Över hela huden finns små receptorer som känner av olika slags känselintryck: kyla, tryck, värme med mera. När dessa retas skickar de via nervsystemet informativa impulser in till ryggmärgen. Ifrån ryggmärgen sänds dessa impulser dels upp till hjärnan, dels ut till kroppens muskler. Det är dessa direkta omkopplingar ut till musklerna, som orsakar en automatisk försvarsrörelse och som man brukar kalla för reflexer.

Det är först när impulsernas information når hjärnbarken som de bearbetas av hjärnan och gör oss medvetande om att, och var någonstans, det gör ont. Förutom att man får ont kan flera andra effekter uppstå. Man kan bli blek, börja kallsvettas och få ett förhöjt blodtryck. Man kan också må illa, känna sig yr och få svårt att sova – faktorer som i sin tur kan leda till att man blir trött och svag.

Olika former av smärta

Smärta kan komma i en mängd olika former. Den kan vara akut, som när man får ryggskott eller sticker sig på en nål. Den kan också vara mer kronisk, som när man har reumatism eller någon slags nervskada. Både akut och kronisk smärta går att behandla, men i det sistnämnda fallet är det inte alltid man kan hitta någon solklar förklaring till varför man har ont. Ovisshet i kombination med långvarig smärta kan i sig göra att man blir orolig, trött och i värsta fall deprimerad.

Det är inte ovanligt att man utvecklar ett visst smärtbeteende, med komponenter som spända käkar, haltande gång och rynkad panna. Förutom smärta där man inte känner till orsaken, brukar man tala om nervsmärta och vävnadsskadesmärta.

Nervsmärta, även kallat neurogen smärta, orsakas av skador i nervsystemet. Exempel på tillstånd då man kan uppleva nervsmärtor är diabetes, diskbråck och bältros. Vävnadsskadesmärta, även kallat nociceptiv smärta, beror på att de smärtreceptorer som finns i huden och i inre organ utsätts för retningar. Detta kan ske när man bränner eller sticker sig, men också när man har någon slags inflammatorisk sjukdom.

En inflammation uppstår när kroppens första försvarsbarriär, som utgörs av bland annat hud och slemhinnor, inte lyckas stoppa ett skadligt angrepp av exempelvis ett virus. Vid den inflammatoriska reaktion som då uppstår bildas det kemiska ämnen i vävnaden, som gör att mer blod strömmar igenom området. Det är detta som gör att man får ont och blir röd och svullen.

Ibland kan man ha lätt att tänka ”inte ska jag besvära någon med mina gamla krämpor”, men man ska faktiskt inte behöva gå runt och ha ont. Ibland kan det ju dessutom visa sig att smärtorna är relativt enkla att få bukt med. Därför ska man inte dra sig för att ringa sjukvårdsupplysningen, kontakta vårdcentralen eller någon jourmottagning – därefter är det upp till vårdpersonalen att göra en analys och bedöma vad man bör ta sig till härnäst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *